Mitt lopp då. Låg långt fram hela tiden för att försöka ha koll på om det gick iväg någon. Jag tyckte att det kom iväg tre man på första varvet, men det visade sig senare att jag missat några till. På andra varvet kom en grupp på tre iväg. En norrman kom också iväg lite senare och helt plötsligt hade jag en lucka bak till klungan, kollade bak lite för att se om de skulle komma men inget hände så jag bestämde mig för att ansluta till normmannen. Han och jag körde på och anslöt till de tre. Då, som sagt trodde jag att vi hade tre man framför oss, men efter lite snack med de andra så visade det sig att de var sju man före oss. Vi fem samarbetade bra, tre norrmän och två svenskar för att ändå försöka gå ifatt. Strax innan backen på tredje varvet var klungan nästan ifatt oss, 100m bakom. Ytterligare en svensk anslöt då. Trodde helt klart att klungan skulle köra in oss men väl i backen körde jag på vad det gick och de tre norrmännen släppte och klungan tappade. Så nu var vi tre svenskar, varav den ena inte orkade hjälpa till, som körde vad det gick och vi fick en bra lucka bak till klungan men till de sju där framme fanns inget att göra. När vi har 3km kvar kommer det upp två norrmän till och då smäller det, jag krampar i båda baksidorna av låren. Lyckas ta mig av cykeln och gör diverse övningar för att få bort skiten. Precis när klungan kommer är jag uppe på cykeln igen och lyckas åka med till mål. Besviken. Men det är bara att bita ihop och ta nya tag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar